Ibland tycker man det går så långsamt. Förändringar. Hur kan det vara så segt att komma någonstans?! Ibland märker man inte att de skett förrän efteråt. Så fort går det. Men med så små steg att man kanske inte ens reagerar. Små små steg så det plötsligt bara känns som det normala, som att det är så det är. Det händer just nu. På flera plan. Ett av dem är kvinnans rätt till sin egen kropp. Att min kropp inte per automatik ska innebära mitt val. Man säger sig värna om livet, men ett abortförbud leder inte till färre aborter, det leder till färre säkra aborter. Det smyger sig på, förändringarna. I backspegeln ser jag hur saker som inte ens diskuterades här för några år sedan nu pratas om. Inskränkningar av aborträtten. Min rätt till min kropp. Människor med livmoder världen över. Det går åt fel håll. Vi måste framåt, vi ska utöka rätten till våra kroppar, inte tvärtom! Vill man minska antalet aborter är abortförbud inte rätt väg. Idag är det internationella aborträttsdagen. Jag står upp för den idag! För att rätten till abort ska finnas överallt, för att den inte ska inskränkas där den finns. Rfsu arbetar hårt med detta, läs mer om deras kampanj och viktiga arbete här!
