För två veckor sedan var jag på en informationskväll/ett event och workshop med hashtagen #självklarvård. Det handlade om att kvinnor får sämre vård än män. Visste ni att kvinnor med alzheimers får 3 timmar mindre hemtjänst i veckan än män? Att 8 av 20 kvinnor blir feldiagnostiserade och får fel operation vid ljumskbråck? (motsvarande siffra för män är 1 av 20). När det kommer till hjärtinfarkt så letar man efter symptom som är typiska för män och missar därför oftare kvinnors infarkter. Se den här 3 minuter långa filmen för mer information. Det känns helt galet, så klart. Men vet ni vad som nästan stör mig mest i detta? Synen på kvinnor. Den här föreställningen om att de är hysteriska och känsliga – man tar dem inte på allvar. Jag vet fan INGEN kvinna som är tillräckligt känslig när det kommer till sin egen känsla. Nej, bita ihop och "det är nog ingen fara" känns mycket mer bekant. Ändå så verkar det svårt att tvätta bort den där bilden. Vad grundar den sig på, det undrar jag verkligen. Under workshopen så fick vi spåna på hur man skulle kunna uppmärksamma folk på det här. Och hur man till slut kan nå en förändring. En av förslagen var att synliggöra genom att låta folk berätta om sina upplevelser. Ni vet, man börjar skrapa lite på ytan och plötsligt börjar det bubbla upp ... Jag tänkte först att jag själv inte har något exempel, men det har jag ju såklart. Allt från tipset "tryck inte där då" när jag pratade om smärta i magen till ett mumlande "är det psykosomatiskt eller...?" när jag för tredje gången fick halsfluss. När läkaren sekunden efter faktiskt tittade i min hals sa hon: "nej den här är inte frisk". Det är ju inte ens ovanligt med återkommande halsfluss så jag förstår inte varför hon skulle mumla att det satt i mitt huvud. Hur som helst så tänkte jag där och då att om det nu sitter i mitt huvud så är det ju bra om det upptäcks också, så jag kan bli botad och slippa denna smärta i halsen någon gång. Nu fick jag nytt penicillin den gången, mot halsfluss inte mot hypokondri, och det gick tack och lov över. Jag har två vänner som blivit avfärdade i vården på grund av att det som de sökt för ansetts vara "skönhetsingrepp" som egentligen inte behöver åtgärdas. Saker de alltså lider av. Men såklart ska man antyda att de bara vill vara snygga. SJÄLVKLART är det så eftersom utseende ju är det ENDA vi kvinnor tänker på!! Den ena fick veta att hennes problem var så pass stort att det inte gick att träna bort. Sedan fick hon rådet att träna lite och återkomma om det blev värre. TA. OSS. PÅ. ALLVAR. Tack. Vi ska också ta oss själva på allvar. Inte gå runt och härda ut. Och som Mia ofta säger så klokt: var en besvärlig patient! Så länge och mycket vi orkar, låt oss vara besvärliga!
