När man diskuterar rätten att välja kejsarsnitt så verkar det finnas en del som tror att det skulle innebära en rusning till snittavdelningen. Att många födande skulle kasta sig fram för att få buken uppskuren hellre än att föda vaginalt. Pratar jag med folk som har eller ska föda verkar dock den längtan inte övervägande. Ganska många tycker att bukkirurgi känns lite skrämmande det med. Nej, det där verkar mer vara ett argument för att inte låta kvinnor få vara med och bestämma. För hur skulle det se ut, om alla skulle hålla på och snittas? Det finns som sagt en del saker att tänka på i dessa diskussioner. Det första är att alla inte längtar efter en bukoperation och en tid som nyopererad med en nyfödd bebis att ta hand om. Det andra är - om det nu FINNS en möjlighet att det skulle bli rusning till snittavdelningen - vad säger då det? Att födande kvinnor borde skaffat hund istället, som Kjöller så gulligt föreslog i sin DN-ledare? Eller att födande kvinnor är mesar som föredrar baggisen det innebär att skära upp buken? Eller kan det kanske signalera något? Kan det vara så att man kanske borde lyssna? Va? Lyssna på kvinnor som ska föda? Kvinnor har ju fött barn i alla tider! Jag vet, det låter galet. Men låt oss försöka. Jag är nämligen rätt övertygad om att en person som känner att hon blir lyssnad på känner mindre oro. Att en person som upplever att hon tas på allvar känner mindre oro. Att en person som får vara med och påverka har lättare att gå in i något, exempelvis en förlossning. Är man orolig över rusning till snittavdelningen så kan man ju också fundera på hur rusningen skulle kunna undvikas. Kanske skulle kvinnor känna sig tryggare med en vaginal förlossning om de visste att de fick föda på en förlossningsavdelning och inte i en väggren, bil eller ett sjukhus en helikopterresa bort, till exempel? Där kan man ju ändå känna att snitt låter aningen tryggare. Kanske skulle kvinnor känna sig tryggare med en vaginal förlossning om de visste att det skulle finnas personal som inte sprang mellan tre förlossningar samtidigt och som inte haft tid att äta eller gå på toaletten? Kanske skulle kvinnor känna sig tryggare med en vaginal förlossning om de visste att OM jag får en skada när jag föder så kommer jag att tas om hand? Man kommer ta mina besvär på allvar och göra allt för att konsekvenserna ska vara så små som möjligt. Nej istället vill man få det att låta som att kvinnor är ute efter lyx. Rädda för att det ska sticka till lite - nej fy, skär upp mig istället tack! Kjöller påminner ju också om det viktiga med en förlossning - baaaarnet! Hur det borde vara fokus. Men gud TACK, tack för påminnelsen! Ingen gravid person har ju någonsin haft en tanke på att förlossningen ska leda till en bebis! Och det är klart att du bara ska vara så jäkla tacksam över ditt barn att ett liv med anal inkontinents eller traumatiska minnen inte ens ska behöva pratas om! Ssssch!! Du fick ju ett barn! Ps: vill ni läsa ett bra inlägg på detta, läs Mias. Mia är bäst.
