Jaha då var det onsdagsdebatt då. Lite bra att tvinga mig själv att skriva nåt även om jag inte tänkt klart, eftersom det där med att "tänka klart" ofta gör att blogginläggen förblir oskrivna eller halvskrivna. Idag tänkte jag lyfta ämnet "nyanser". Eller kanske egentligen mer "bestämda åsikter". Eller ja, både ock. Jag skrev nämligen en kommentar på Peppes blogg då hon frågade varför man som läsare återkom till hennes blogg. Jag svarade att jag gör det bland annat för att jag tycker om hennes sätt att ta upp ämnen och reflektera kring dem. Hur hon öppet funderar, tänker si och tänker så. Och då slog det mig hur ovanligt det är nu för tiden. Eller, det är i alla fall min instinktiva känsla, att det där reflekterandet och resonerandet, där saker och ting får ha nyanser, blir mer och mer ovanligt. Det känns lite som att man ska vara så bestämd, SÅHÄR tycker jag – punkt slut. Att rakt och hårt är det rätta medan ”å ena sidan, å andra sidan” upplevs som veligt och att veligt är dåligt. Jag tycker vi ska vara mer veliga! Det blir så otroligt oroligt annars. Du måste veta var du står – NU! Tyck något, tyck ordentligt och tyck nu direkt! Som att det inte finns utrymme för reflektion och diskussion. Fast det verkligen borde göra det. Det är ju dessutom mycket svårare att backa när man rusat fram och tyckt en massa saker, istället för att ta steg framåt i lite långsammare takt. Med det sagt så tror jag att det måste vara nästa steg i detta nya sätt att leva på nätet, med snabba tyckanden och åsikter – att ropa ”oj jag hade fel, jag backar några steg och börjar om”. Och att det också måste börja tas emot bättre. Jag antar att jag egentligen är ute efter ett öppnare klimat i sociala medier. Det finns så många otroligt viktiga ämnen som försvinner i tjafs. Och diskussioner som tar slut innan de hinner börja för att folk inte vågar lyfta sina tankar. Kanske för att man inte vet var man står i frågan och att just det – osäkerheten, det veliga – inte är okej. Du ska veta vad du tycker och sedan ska du ska benhårt hålla fast vid det. Nej, jag säger mer diskussion, mer reflektion och mer nyanser!
