Jag lade upp den här bilden på min Instagram igår. De allra flesta som fått bebis vet hur mycket det pratas om bröstmjölk och amning. Bröstmjölk är liksom magiskt och kan användas till allt från nariga armbågar till täppta näsor. Och så mat till bebisen då. Om man vill sitt barn det allra bästa. När jag tänker tillbaka på det känns det rätt skumt och verkligen omodernt att presentera ETT enda val som det rätta. Det borde ju liksom vara: om den nyfödda bebisen är hungrig, ge ej fläskfilé och klyftpotatis - amma eller flaska. Typ. Vi har så lätt att skapa en enda sanning när det gäller enormt mycket. Jag har en liten hobbyteori om att det beror på att vi är ett litet land och trender slår hårt. Problemet är att minsta avvikelse från det som utropats som DET KORREKTA automatiskt blir fel fel fel! Och gissa vad jag kommer att säga nu: nyyyyyanser! Det är ett problem att ”sanningar” rapas upp om och om igen tills ingen nyans finns kvar. Att det på ett sådant inlägg jag gjorde på Instagram MÅSTE komma in folk som ska poängtera att amning är det bästa ... det får mig att nästan bli full i skratt. Kan man säga att något är bäst? Bäst för vad? Bäst för vem? I vilken mängd för att vara bäst? Jämfört med vad? Räcker det med en millimeter i skillnad för att ett enda alternativ ska vara det som basoneras ut som "rätt väg"? Och låt oss säga att bröstmjölk är en fjuttig millimeter bättre än ersättning - jag tror inte det i vår del av världen men låt oss ändå tänka så - är den millimetern värd all skam och skuld som det orsakar när någon inte kan eller vill amma? Är den millimetern så otroligt viktigt? Det finns fler individer i sammanhanget än bebisen. Det finns flera stycken som ska må bra. Det finns flera sätt att göra rätt! Och för tydlighetens skull vill jag lägga till att ammande mammor också skammas. Såklart! Inte kan vi bara gå runt och vara schyssta mot varandra! Nej ammar du så ammar du säkerligen för ofta. På fel platser. För kort tid eller ännu värre - för länge. Kanske ammar du så folk ser ditt bröst. Kanske lägger du en filt över. Kanske går du hem. Kanske skiter du i blickar och går ut. Vad du än väljer så kan du vara säker på att det är fel. Puh! Skönt ändå, att den korrekta vägen var så smal att ingen kom in.
