Jag är egentligen lite för irriterad för att skriva och då blir inte inläggen så genomtänkta som jag vill. Men jag ska ändå försöka för jag måste skriva av mig. Jag ger mig sällan in i sociala medier-diskussioner eftersom jag ofta ser att många före mig sagt det jag ville säga. Kanske verkar man mesig som inte säger saker högt, men jag tror risken med att skriva ungefär samma sak är att man ramlar in i "drev-kategorin" och då är allt förgäves. Men häromdagen gjorde jag det ändå, försökte mig på en diskussion i ett kommentarsfält. Nu kritiseras diskussionen och jag tolkar det som att vi som ifrågasatte klumpas ihop till en grupp som vill tysta folk med andra åsikter än vi. Vilket känns helt befängt. Zoomar jag ut så förstår jag reaktionen på massiv kritik – "man får ju inte säga någonting i det här jävla landet längre". Zoomar jag in: Jo, du får säga nästan precis vad du vill. Men om du ska tycka saker på sociala medier, om du ska ge sig in i diskussioner kring heta ämnen, ja då får du räkna med kritik. Så det jag läser nu är alltså att det är en fara med den hårda stämningen eftersom det gör att folk inte vågar skriva saker. De är rädda att få skit. Så ska det såklart inte vara! Man ska inte vara rädd att säga saker högt. Det är ju när vi säger saker högt som vi kan få en diskussion och på så sätt lär vi oss. Om alla går runt och är tysta så kommer vi inte någonstans. Men alla kommer fortfarande gå runt och tycka en massa saker. Men man måste fråga sig själv – vill jag ha en diskussion eller vill jag bara ha en åsikt? Om det är det första du vill ha så är det bra, då kan du säga saker högt. Gärna genomtänkt förstås, men ibland blir det såklart inte så. Invänta reaktion, lyssna på de som tycker som du och de som inte tycker som du. Finns det något i det som folk kritiserar dig för som kanske kan stämma? Är det bara så att du vill ha en åsikt och inte bli motsagd, ja då kanske du ska prata med en kompis istället. Inte för att kompisen garanterat håller med, men den kritiken kanske är enklare att ta. Att få massiv kritik är svårt att hantera. Att få yttepyttelite kritik kan få mig att ha ångest i flera dagar. Att få jättemycket kritik gör att jag får andnöd. Lösningen är då alltid att tänka igenom kritiken. Varför mår jag dåligt av detta? Jo men ofta är det ju för att det finns fog för kritiken. Och det är ju för jävla jobbigt att ha gjort fel. Och istället för att bara erkänna för sig själv (och gärna för andra) att fasen, det här blev fel, så letar man efter en miljon anledningar till att få över i alla fall en stor mängd "rätt" på sin sida, en massa "rätt" som ska göra "mitt stora fel" mindre. Men det gör det inte. Även om det känns så. Det är en baksida av det som nu för tiden kallas drev. Drev är otrevligt och obehagligt. Men ett annat problem med drev är att det fort flyttar fokus. Från det som kritiken handlade om till hur kritiken framförs. Plötsligt så är "de som försöker tysta" diskussionsämnet istället för "det kränkande som sades". Och bland dem som klumpas ihop som "de som försöker tysta" finns mängder av vettiga argument och en stor vilja att föra en riktigt diskussion. Diskussionen hotas, säger det Insta-inlägg jag läser. Och då syftar personen på dessa "drev" och hur det skrämmer folk till tystnad. Men som en lösning ska alltså diskussionen tystas genom att de som ofrivilligt blir en del av ett drev inte längre säger sin åsikt. Vad händer DÅ med diskussionen? Det BLIR ju inte en diskussion om bara de som tycker samma sak får säga sitt. Hur SKA man diskutera på sociala medier? Hur gör man?
