Ett rejs är dagarna med Nou. Och ännu mer rejsigt med syrrorna hemma på höstlov. Men bättre när alla är hemma än att vara föräldraledig utan sällskap (av annan än bebis) tycker jag. Så vi har ett roligt rejs (som varvas med hot och mutor förstås). Jag tänker på en massa saker jag vill skriva under tiden dagen flyger förbi. En sak jag tänkte på under några stunder idag var sk ”uthängningar”. Linn och jag pratade om det på telefon och sedan funderade jag vidare i korta små uthuggna ögonblick. Jag tror inte det är en bra sak om jag behöver välja antingen eller. Sedan är det ju som med precis allt gråskala. Men jag ogillar trenden. Att det ska bli Flashback, Bloggbevakning och skvallerpress över så mycket. I helgen läste jag Elisbeth Åsbrinks text om Lars Norén och tänkte att det på sätt och vis var som vilken Instagram-fajt som helst, med ”den gjorde si” och ”den gjorde så” fast med finaste formuleringar och i en stor artikel i en stor tidning. Och jag läste den. För jag gillar ju skvaller, fult nog. Vissa försvarar uthängningar med att man måste våga, annars göder man en tystnadskultur. Fast, som Linn och jag sa idag, kan det inte vara så att den då istället göds? Man vågar inte lyfta saker med risk för att hängas ut, på ena eller andra sidan. Ibland är kanske uthängning det som krävs. Liksom en gnista som gör att elden får fart. Men jag tänker att det man oftast vill åt i det stora hela väl är en struktur? Och så länge vi står och pekar på individerna så är det bara dem vi ser och inte strukturen. Det blir lätt fokus på en person som blir the evil one och alla andra kan pusta ut och gå fria. Istället för att peka på strukturen. Läste Lindeborgs bok Året med 13 månader nyss. Finns mycket att säga om den. Men en sak som störde mig var hur hon skulle prata om kvinnor som tafsade och hur hon tjatat sig till sex en gång och hur tjejer också kunde vara svin. Eh, vi vet? Vem har påstått att kvinnor är oskyldiga små änglar? Stör mig så det kliar i kroppen. Gör det inte till individnivå! Det handlar om strukturer. Strukturer som år efter år efter år tillåtit män att bete sig sexistiskt och svinigt, utan att folk protesterat. Och hade man protesterat så var man besvärlig. Nej den strukturen går inte att vända på, för omvänd sådan finns inte. På individnivå ja, strukturellt nej. Så när det pekas på individer hit och dit och uthängningar ”krävs” så känner jag att man missar målet. Och ofta helt i onödan. Det går svinbra att utgå från något eller någon och resonera kring beteenden och situationer och olika klimat utan att peka ut personer. Jag vet inte. Kanske kommer det dyka upp en massa situationer som visar att jag har fel i detta, men det är i alla fall så jag känner. Och känt rätt länge. Vad tänker ni?
