Jag har ju liksom glömt mina debattonsdagar ett par veckor, men nu ska jag inte glömma dem igen! Jag läste på Peppes blogg om ord. Ord som man tröttnat på eller inte riktigt tål eller stör sig på. Jättekul inlägg! Läs! Jag började ju genast fundera på ord som jag irriterar mig på. Det första som slog mig var när man ska "gulla" till saker. Ni vet, typ bloggiz och myz och sånt. Egentligen tycker jag att ordet "mys" är lite obehagligt även utan gullifieringen med "z". Alla dessa -is är ju också gullifierande och lätt obehagligt. Om jag själv använder det? Oh ja. Snuttis, nappis, Märtis, Majsis...nej okej inte Majsis, det är för krångligt att säga. Men jag får fortfarande tycka att det är obehagligt, jag kanske bara inte lyckas leva som jag lär. Hur som helst. När jag spånade vidare på detta ljuvliga ämne så slog det min att "avundsjuka" är ett ord som jag går igång på. Jag tycker att det missbrukas i kommentarsfält. Okej, såhär till exempel: offentlig person skriver eller gör något som många inte tycker är okej, låt oss säga kroppshetsar på något sätt. Personen kanske känner sig påhoppad och tar upp detta på sin Instagram och dennes följare skriver att personen inte ska bry sig, de som kritiserar är bara avundsjuka! Detta är kanske det mest tydliga exemplet men jag har sett det i förvånansvärt många kommentarsfält på inlägg där det enligt mig är extremt långsökt att vråla avundsjuka. Så varför är det störigt? Av flera anledingar. Dels slår man ifrån sig kritiken helt. En kritik som enbart grundar sig på avundsjuka är ingen riktig kritik, bara ett tillfälle att få ropa hittepå liksom. Ofta sitter ju orden "de är bara avundsjuka" ihop med orden "lyssna inte på dem", vilket förstärker min tro att man inte ens vill försöka förstå kritiken. Sedan är det själva grejen med VAD man anser att folk är avundsjuka på. Låt oss säga att kritiken handlar om det som jag nämnde ovan, kroppshets. Då antas kritiker vara avundsjuka på den kropp den kritiserade personen har. Det kan också handla om livsstil eller olika typer av val som kritiserats/ifrågasatts och man bara tar för givet att alla är avundsjuka för alla vill leva det liv som den här personen lever (verkar leva). Det kliar i kroppen på mig när man förminskar ett ämne till "tjejer snackar skit"-nivå. Att allt egentligen skulle handla om att man vill vara smal och snygg men man har inte lyckats så istället kritiserar man de som är smala och snygga. För det är vad avundsjuk-vrålarna menar. Som att man inte skulle kunna ha åsikter på riktigt, utan att det egentligen alltid handlar om önskan att se ut på ett annat sätt. Så "avundsjuka" fick mig att gå i taket pga hur det missbrukas. Men också gullifierade ord gör nåt med mig – där är det mer själva ordet som ger mig rys (ej av välbehag). Vad har ni för ord som triggar er? Eller användning av ord? Jag vet att "framstjärt" får SÅ många att vilja vråla rakt ut. Jag själv tycker det är ALLDELES för roligt ord för att jag ska känna hat. Men jag förstår ju att man triggas av det (pga osynliggörandet av SNIPPAN!!) så jag ber om ursäkt att jag inte blir mer ilsk av det. Peppe avslutar för övrigt sitt blogginlägg med "Får man kalla sin balkong för balle?" och jag kände mest: kan man kalla sin balkong för något annat än balle?!
