Alltså. Jag fick via en grupp på FB nys om denna artikel. Där har man var det ammas mest i landet och Gotland VINNER. För det ÄR en tävling i duktighet, det här med amning. Det vet ni va? Amning – bra, inte amning – DÅLIGT. Jättedåligt! Det konstateras också att amning ju är "den finaste gåvan vi kan ge våra barn". Amning = bättre än trygghet, bättre än kärlek, värme, tid, energi, sällskap, kramar, pussar och föda. Det är just amningen som är det finaste. Det kan vara bra att veta om man nu flaskmatar. Att det är inte det finaste man kan göra för sitt barn. Man är lite dålig. För någon som har fått barn och inte vill eller kan amma har nämligen aldrig fått information om att bröstmjölk och amning ska vara bra. Det är det ju ALDRIG någon som berättar! En viktig sak som tas upp i artikeln dock är att man på Gotland "har lite längre vårdtid på våra BB-mammor än i övriga landet". DET borde man prata om. Och det borde såklart vara lika okej att stanna kvar på grund av att man har ont, har genomgått en förlossning och känner sig lite mörbultad, att man vill komma igång med matningen oavsett det är flaska, bröst eller båda delar. Att få stanna kvar längre om man vill för att man behöver. Jag kan inte tänka mig något värre än i att i det sköra "jag har just fött och blivit ansvarig för en människas liv jag kommer säkert att misslyckas totalt HJÄLP"-tillståndet ska behöva hetsas till något man kanske inte vill. Vill man amma ska man få stöd, vill man inte ska man få stöd. Och man ska inte behöva höra att man berövar sitt barn den finaste gåvan man kan ge sitt barn. Amning är amning. Det räcker väl bra så?
