Hörni! Jag kom på en sak som jag skulle vilja prova. Här inne är det ju så HIMLA fin stämning på grund av att ni är bäst och så. Kunde man inte skapa ett alternativ till Familjeliv här typ nån gång i veckan? Ni vet. Alla frågor man har om livet som småbarnsförälder men aldrig skulle våga Googla längre pga erfarenhet... Men här känns det ju som att det skulle kunna bli bra frågor och diskussioner? Eller tror ni det spårar totalt och plötsligt framstår kommentarsfältet på Bloggbevakning som en sångstund på Öppna förskolan i jämförelse? Jag tycker vi testar i alla fall! Skapade en kategori som heter Hejhej frågor. Så kan ni väl skriva egna frågor i kommentarsfältet eller mejla mig om jag ska göra den till huvudfråga i ett eget inlägg? Eller hur gör vi bäst? Jag har egentligen ett gäng känsliga frågor som jag flera gånger velat skriva om, men det GÅR ju inte pga jag blir ju inte anonym och vill ej hänga ut familj (LOL), men här kommer några lite mer ljumna. Eller ok, nummer två är inte ljummen. Så jobbig... Hur leker man med en 1,5-åring? Alltså VAD leker man? Jag går 20 sekunder bakom Nou och hindrar henne från livsfara. Sedan kanske vi bygger liiiite lego. Eller tömmer lådor. Bada är också nåt vi gjort mycket men nu verkar hon ha tröttnat tyvärr. Det var så skönt med en plats där hon inte kunde fly/klättra/kasta sig ner från. Att säga nej Jag läste i Vad alla föräldrar borde få veta som jag tycker jättemycket om pga ej skuldbeläggande utan peppig och bra tips, att om man känner på sig att man inte kommer kunna hålla fast vid ett nej så är det bättre att säga ja direkt. Men problemet för mig är ju att jag TROR att jag ska kunna hålla fast men så gör jag inte det till slut. Jag känner mig bestämd, och sedan ”fast jo ja det kanske inte är hela världen...osv”. Dessutom!!! Jag martyrar ett ”ja”. Supersur men mest på mig själv men skyller det på barnen som tvingade till sig ett ”ja”. Dubbelt dålig är jag!!! Obs att ingen behöver tala om att detta inte är så bra föräldraskap, jag veeet och får panik över det! Men hur ska jag göra?! Jag vill liksom förklara och resonera och KUNNA ändra mig, när det är rätt att ändra sig, inte när man inte pallar hålla fast.
