Här kommer veckans första hejhej-fråga! Hej! Tack för att du delar så mycket som jag kan känna igen mig i. Jag har en hejhejfråga som jag hoppas att du kan ta upp på bloggen. Vet inte om min trötta mammahjärna kan formulera det begripligt, men ska försöka... Ni som haft jobbiga graviditeter (eller långvarig sjukdom), hur har era barn reagerat på det? Vårt första barn hade nyss fyllt 2 när jag blev gravid med andra barnet. Första barnet var då redan blöjfri sen några månader tillbaka, men hade haft lite bakslag med olyckor då och då. 2-årstrotsen hade också redan börjat. Hur som helst hade jag en väldigt jobbig graviditet. Samtidigt blev olyckorna fler och fler fast vi kämpade på utan blöja in i det sista - först när babyn kom gav vi upp och tog på blöjan igen. Trotsandet blev också värre och värre - bara som ett exempel tog det ofta en kvart eller mer bara att få på barnet säkerhetsbältet, och hen började även slå/nypa oss föräldrar. Nu är bebis 4 mån. Trots/nyp/pottvägran är långt ifrån över, men lite bättre sen nån månad. Frågan är om det här beteendet har triggats av att jag mådde fysiskt dåligt under graviditeten? Vi vill troligen ha fler barn men hur ska jag isf våga bli gravid igen, tänk om de två barn vi har nu blir helt uppochner igen då? Nån som har liknande erfarenheter?
