Fick en Hejhejfråga där personen som skrev kritiseras i sitt föräldraskap av sin partner (ni kan läsa nedan). Dels handlar ju frågan om barns utveckling men när jag skulle sätta rubrik tyckte jag den handlade mest om partnerns agerande. I olika grad kan nog detta förekomma hos många. För mig var det lite av en chock att vi som småbarnsföräldrar så ofta hamnade EMOT varandra istället för att vara ett team. Jag tycker att det – nio år in – blivit mycket bättre. Men det var något jag inte förstått före barn, även om jag hade hört att "det är tufft för relationen i småbarnsåren". Nu ska ni få ta del av frågan och bidra med era tips och kloka ord! Hjälp! Ledsen... Min sambo skyller på mig att vår 1-åring inte kryper eller går än. Jag hävdar att hon istället fokuserar på språket, jag pratar och berättar allt vi gör tillsammans och tar med henne på många olika saker. Ja, jag har kanske svårt för att höra henne skrika och gråta och vill uppfylla hennes önskningar, jag är snabbt där och hjälper till. Hur ska jag göra? Gör jag fel? Vill ju att hon ska känna sig trygg med att jag finns där... Kan jag hjälpa till för mycket? Hävdar inför honom att alla barn är olika och att vi inte ska jämföra. Hon förstår så mycket och typ "pratar" pekar och gör sig förstådd. Vill bara ha lite råd och stöttning nu...han gör mig så ledsen och orolig när han säger sånt här till mig..."mitt fel" att vår dotter inte kryper eller går...är det det? Har jag bromsat hennes motoriska utveckling???😥
