Dagens hejhejfråga misstänker jag att det finns en del som känner igen sig i. Förhoppningsvis har ni både tröst och råd att komma med!💗Fråga att ställa till snälla och vettiga föräldrar: Hjälp mitt barn är så himla mammig! I hela hennes liv har min dotter ”föredragit” mig i alla sina sammanhang: tröst, lek, vem som ska natta, borsta tänder, bada osv. Pappan ifråga är superfin och jättebra och anstränger sig, men inget verkar hjälpa. Nu väntar vi lillebror i början av november och jag är lite orolig för hur det hela kommer gå, är såklart inställt på kaos i tillvaron med ny bebis, men mest för hur min dotter kommer reagera och hur vi kan stötta henne. hon är peppad och ser fram emot att bli storasyster, men hur ska jag räcka till? Dottern blir tre år i december. Pappan har såklart tyckt att detta varit superjobbigt, men har väl mer eller mindre förlikat sig med läget. Inte så att han slutar engagera sig i dottern eller på något sätt ”inte ställer upp” på henne eller mig, men han tar det inte personligt och blir inte sårad och frustrerad såsom han kunde bli förut.
