Veckans hejhej-fråga kanske kan kännas igen och framförallt kanske den är nåt vi ska tipsa och stötta varandra kring innan julen då man eventuellt samlas i lite större sällskap och kommentarer KAN komma... (Ni behöver ju knappast påminnelsen för ni är ALLTID så fina och nyanserade, men ja, ni vet, tänk på att detta handlar om familj och var snälla mot varandra)Här har ni frågan:Vi har två pojkar, 2 samt 3.5 år (och väntar på en lite oplanerad krabat som kommer i maj) De är glada, oblyga, positiva, lyssnar sådär bra men faktiskt mkt bättre nu är för säg 1 år sedan… Å pojkarna är väldigt energiska, sitter inte stilla, tar plats, sitter inte lugnt i ett hörn och leker… Energin (och därmed ljudnivån!) är extremt hög när vi träffas i en större grupp såsom när vi träffar släkten. Släkten jag tänker på idag är mina jämnåriga systrar, jag är mellanbarn. Följande är bara ett axplock av kommentarer vi får de få gånger vi träffar dem:- Hur står ni ut?!- Kan ni inte bara be dem att vara tysta och sitta stilla när vi äter?- Jag SA JU ATT DET INTE SKULLE GÅ ATT SPELA JULKLAPPSSPELET NÄR DET ÄR BARN I NÄRHETEN - Förlåt men får jag fråga, hur bara råkar man bli gravid? - ÄT INTE AV DEGEN (syftade till utbakade ogräddade pepparkakor samtidigt som en syster själv åt deg)- Jag ska operera bort min livmoder så att jag garanterat ALDRIG NÅGONSIN får barn- vet ni hur dåligt för miljön det är med barn? (Säger hon som åker skytteltrafik mellan Sverige och ett annat land) - han får ABSOLUT inte repa ngt där - Varför stimmar de så mycket? (Svar: för att din sambo hetsar upp dem…)… listan är mkt längre än ovan och eg struntar jag i vad andra tycker om mina barn, de är ju helt perfekta enligt mig och min man (och de är nog ganska typiska barn). Vi föräldrar är helt ok med hög energinivå men pojkarna ska vara snälla och ödmjuka, punkt slut. Min man tycker jag ska ryta ifrån men jag känner ju dem och de kommer inte fatta… vad säger alla andra i denna situation?
