När man vet att nåt kanske är bra men det ändå känns jobbigt ... Dagens hejhej-fråga: Hej Louise, jag har en fråga till hejhej frågor. Jag har en dotter på 1,5år och har varit hemma med henne under första året innan hon började på förskolan. Har även efter förskolestart jobbat mindre än min man och spenderat mer tid med henne. Jag har alltid varit hennes "favorit", alltså den som helst ska trösta, leka osv. Nu är jag gravid igen och mådde inte bra i början av graviditeten, så att jag har behövt vila jättemycket om dagarna, så att mannen och dottern har spenderat mycket tid tillsammans dom senaste veckorna. Dom har blivit mycket mera nära än innan, vilket jag förstås också tycker är jätteskönt. Men jag har alltid varit så van vid att vara dotterns nummer 1, så den nya situationen där det bara är pappa som gäller är himla svårt för mig. Skäms för mina tankar och vill inte vara missunnsam.. har ju också förstått att det går i perioder, men hur hanterar man den situationen? Är rädd att inte hitta tillbaka till våran gamla relation... Jag gjorde faktiskt en illustration på detta tema för flera år sedan:
