Jag skrev ju om min lite hetsiga morgon i lördags när taxin inte dök upp och Mattias fick skjutsa mig till tåget. Och barnen var ensamma hemma en stund. Ingen har shameat, vilket jag ändå var lite orolig över pga anledningar, men en person lyfte frågan. NÄR kan man börja lämna barnen hemma?Det är ju såklart olika beroende på barn och situation, hur länge och var man är. Men tänker att det ändå är en kul sak att diskutera? Jag minns att jag vid nån VAB hade Maja på soffan framför tv:n och behövde åka ner till tvättstugan. Hon var nog kring 3,5 år? Jag satte igång iPaden med FaceTime så vi kunde ha kontakt hela tiden och åkte ner. Jag vill minnas att samtalet bröts och panik uppstod – hos mig. Barnet märkte inte ens nåt och hade inte ens märkt nåt när jag kom tillbaka med andan i halsen.Nou har ju varit ett barn som jag befunnit mig ca 20 cm från hela tiden pga hon har hittat på så mycket galna saker. Nu är det lite nya tider, hon är lugnare och har liksom börjat fatta lite mer vad som kan vara farligt osv. Jag skulle nog kunna kila över gatan och slänga sopor om hon satt vid tv:n till exempel. Hon kan ju befinna sig på ett annat våningsplan eller i ett annat rum utan att jag har stenkoll. Men just med henne kommer det nog dröja innan jag känner att jag kan göra nåt som tar med än någon minut faktiskt. OM det inte är så att hon är hemma med tioåringen. Då skulle jag kunna åka en snabbis till Willys och köpa croissanter till frukost. (ja det har hänt). Men jag inser att det verkligen är så olika beroende på person och situation. Nu vill jag VERKLIGEN höra era tankar! När har ni lämnat barnen ensamma hemma? Vilka situationer? Hur gamla var de? Och berätta gärna om de som har äldre syskon, hur ni tänker där kring "barnvaktande". Nu för ti'n kan hon till och med få låna en matkniv då och då!