Det har ju varit några liknande hejhej-frågor innan (länkar till dem nedan), men inte helt samma tema så jag tyckte denna kunde få ett eget inlägg. Känns som en rätt klassisk situation – illustrationen är tex gjord under en sådan period där jag INTE var favoriten... men vad GÖR man?! Hej, jag har en hejhejfråga.. Hur hanterar man att ens barn inte vill vara med sin andra förälder? Vi har en tvååring hemma som alltid varit mammig. Det är jag som varit hemma med barnet sen hen föddes. Barnet har gått på förskola sen i augusti förra året, men bara 15h i veckan. Nu är tanken att jag ska gå upp i tid så förskoletiden kommer dubblas, plus att barnet kommer få mer egentid med pappan. Problemet är bara att barnet inte vill vara med sin pappa.. Att leka och busa kortare stunder går jättebra, typ när jag ska duscha och liknande. Men han vill inte gå och lägga sig med pappa, gå upp på morgonen med honom och om jag behöver lämna hemmet frågar hen efter mig tills jag kommer tillbaks. Barnet säger ofta inte pappa, nej pappa, bara mamma osv. Pappan blir jätteledsen av detta. Han har accepterat det under bebis-tiden då han vet att det är normalt att det blir så när den ena föräldern är hemma så mycket och dessutom ammar, men nu börjar det tära ordentligt på honom. Imorse blev han så ledsen att han faktiskt började gråta och säger att han inte vet vad han gör för fel. Hur gör man? Jag vill ju respektera barnets känslor och vilja, samtidigt är det ju ohållbart att jag ska vara där 24h/dygnet som nån buffert.. och hur hjälper jag pappan att inte ta det personligt? Finns det ens något att göra eller är det bara att vänta ut tills det vänder och det är jag som sitter och gråter på toaletten?😅 De andra inläggen på lite samma tema: När man inte är barnets favorit längre – hur hanterar man känslorna och kommer man hitta tillbaka? När barnet är utåtagerande mot ena föräldern men inte andra
