Barnen var med på mvc idag. Så mycket intressant, så många frågor. Detaljerad bild på snippan, i gyn-vy. Livmodern. Osv. Gynstolen. "Mamma ska du sitta där?" "Nej där sitter man när de ska titta på snippan." "Va?!" "Ja tex efter att man fött barn så ska de se så att snippan är okej." Viskande: "Kommer dom se din snippa?!" "Jaa, de är liksom vana, de är som en doktor för snippan." Sedan skålen med kondomer. "Vad är det HÄR?" (Ser ju så trevligt ut med glada färger osv.) "Det är om man INTE vill att det ska bli en bebis." Här började jag prata med BM och hörde bara halvt barnen fortsätta prata lite lösryckt: "... kan man välja vad man vill då?" "...kattunge?" Efter en stund. Åter fokus på kondomerna. "Mamma, de här är om man inte vill ha bebis alltså, men vaddå, kan man liksom ta nåt annat då?" "Nej alltså det är bara så att det inte blir bebis. Inte att det blir nåt annat. Som en kattunge eller så." "Nähe ..." Besvikelsen. "Men vad gör det då?!" "De gör liksom att det från pappan inte kan göra en bebis i magen." De fattade ingenting. Men inte så konstigt eftersom de ALDRIG frågat hur bebisar blir till. Trodde det skulle krylla av frågorna nu när vi har en bebis i magen, men icke! Jag har till och med sagt: "en bit från mamma och en från pappa blev DU!" Men ändå ingen fråga hur det hamnade där de hamnade. Det är ju ingen stress direkt. Snart kommer ju nån i skolan berätta. Jag minns att jag tyckte det var lite äckligt med gravida när jag gick i låg- och mellanstadiet - man visste ju då att de hade "gjort barn" som det hette. Tänkte mycket på det när jag mötte större barn på skolan, med min stora mage när jag skulle hämta Märta... JAG VET VAD NI TÄNKER!!! Vrålade jag. Inte. Utåt. Toa-groupie från dagens MAX-besök
