Okej ni får gärna tolka mig rätt här i inledningen hehe ... Jag har liksom haft sådan bonuskänsla med denna graviditet. Att allt som händer är liksom en bonus i ett redan så fint liv med två barn. Att man kanske inte kan räkna med tur hela TRE gånger. Kanske ett sätt att hålla lite distans för en orolig själ, eller bara att landa långsamt? Men den här veckan slog liksom stora kärleken till. Sådär "åh jag vill verkligen träffa den här filuren!" Och fick längtet. Svårt att förklara för jag har ju känt mig glad över magen hela tiden men nu blev det liksom upphöjt.
