Innan jag var gravid första gången så trodde jag att jag skulle vara liksom opåverkad, fast med en mysig bula - utanpå kroppen. Well... inte helt så va? Jag blev så chockad över hur mycket "kropp" man är som gravid. Stånkar och stönar, snorar, är svullen och har tryck "neråt". Osv osv. Jag mår ändå riktigt bra nu. Har lite ont vilket jag inte minns att jag hade de förra graviditeterna, men mår ändå bra. Så glad att få vara med om en graviditet igen. Att känna den där bebisen som snurrar runt, boxas och knäas. Det är så otroligt coolt! Men tungt är det ju! Tänker på alla dem som inte mår bra. Det är en lång tid att må dåligt. Jag vet bara första 12 veckorna när jag mådde illa och blev så nedstämd till slut. Fasen vad det är psykiskt påfrestande att må illa! Och att ha ont! Vad hade ni som varit/är gravida för föreställningar om graviditet och hur var det sedan? Nu ska jag lägga mig och buffa på den där lilla filuren där inne. Hoppas på en kullerbytta! Inte skottskada heller ...
