Fick en fråga på bloggen: Har tänkt ett tag att om du orkar och ha lust skulle det va intressant att höra mer om hur det är att va gravid en tredje gång och denna gången med längre mellan syskonen och fördelar och känslor med det… drömmer om att orka med en tredje 😍 Kul med frågor! Det var ett tillfälle när barnen var små, kanske kring 1 och 2 år eller något år äldre när jag, trots kopparspiral, trodde att jag var gravid. Jag kan säga såhär: det var inte någon glad och pirrig känsla. Jag var SÅ trött och fick panik. Nu var jag inte gravid då, phu, men det beskriver lite var jag befann mig då med tankar kring fler barn. Första graviditeten så har man ju all tid i världen på något sätt. Andra märkte jag knappt av pga tidsbrist. Denna gång hinner jag med. Barnen är sju och (snart) sex år. Det är två ljuvliga varelser som såklart kan vara påfrestande men det går liksom inte att jämföra med åren med två små barn. Just nu är det till exempel en period där de kan väcka oss på morgonen, jag säger: nej jag behöver sova lite mer, ni får gå och leka där nere. Så gör de det. Fattar ni!!? Fysiskt kan jag be dem om hjälp. Kan du plocka upp den där vanten? Kan du hämta tröjan på soffan där uppe? Det funkar inte varje gång men oftast. Jag kan knappt lyfta dem. Bar dem på ryggen en del i början men nu är det svårt att orka ett lyft. Enda gången var väl i förrgår när Maja somnade i bilen, då lyckades jag bära in henne till sängen. Men de fattar att jag inte kan, även om de ibland blir lite sura. Det är väl den stora skillnaden. Möjligheten att kommunicera och kunna få hjälp. Och att de på många sätt klarar sig själva. Vi delar ju på många sätt den här graviditeten allihop. Det är så roligt! Barnen får morgonsparkar i huvudet när de vaknar och säger hej till magen. De skrattar när jag säger att jag just höll på att kissa på mig för bebisen sparkade på kissblåsan. Tungt är det stundvis, men det är väl mest på grund av vardag i stort. Man står upp för länge när det lagas mat, städas i kök, packas ryggsäckar osv. Men pauserna är ju enormt mycket mer än förra gången, för då var de ju noll. Nu för tiden springer barnen in till grannarna och leker, eller har kompisar över. Och jag kommer på mig själv med att pausa på soffan rätt så ofta ändå? Jag tror mitt jobb är rätt passande också. Visserligen en massa stillasittande men ändå möjlighet att lägga mig ner då och då osv. Kortfattat. Graviditeten i sig gör mer ont denna gång. Jag har tid att uppskatta det magiska med en varelse i magen. Jag delar den med tre personer. Det är helt enkelt en fin tid! Ni som läser, vad är era erfarenheter från graviditeter och olika åldrar på syskon? Kolla, världens gulligaste barn ju! Och för att balansera upp så kan jag informera om att såhär var jag igår vid läggning som inkluderade ca 3425 bråk:
