Hanna skrev en så rolig/intressant kommentar på gårdagens inlägg på tema namn. Hon skrev att hon respekterar folk som säger "hen såg inte ut som en *** (det tänkta namnet) så det blev en ..." men att hon inte förstår dem. Det fick mig att fundera på vilka namn alla bebisar skulle ha om man enbart gick på hur de såg ut när de kom ut. Vi var ju själva lite så när Ärtan kom. Vi hade ett namn var: Emmy och Märta. När hon väl hade fötts sa Mattias att jag fick bestämma. Kunde jag såklart inte göra. Så vi drog lott. Det blev Emmy. Som var mitt förslag. Så hette hon det i 10 minuter. Sedan sa jag "nä, hon är mer en Märta." Undra om det mest var min rädsla att fatta så stora beslut som satte in? Bättre att ta Mattias namnförslag så ligger ansvaret där? Jag har en teori om alla udda namn också. Jag var en sådan som tyckte det var sjukt töntigt med superspeciella tilltalsnamn. Sedan blev jag gravid och ba: DETTA BARN ÄR SÅ UNIKT!!! HEN KAN INTE HETA NÅGOT SOM NÅGON ANNAN NÅGONSIN HAR HETAT! Och då hajade jag varför. För så måste det ju vara? Men åter till vad de ser ut att heta när de kommer ut. Det finns ju onekligen namn som är bättre på "magen" och eventuellt första veckorna är senare. Och tvärtom! Ett av mina favoritnamn på pojklistan är Gunnar (Sid är också fortfarande favvo - men är det ett MITT BARN ÄR SÅ UNIKT OCH MÅSTE HA ETT UNIKT NAMN-namn? Svara ej! Om det är så vill jag nämligen inte veta!). Hur som helst. Gunnar. Så fint ju! Men har ändå svårt att se en bebis heta det. En tvååring - absolut! En bebis...? Nej? Bebisar ser ju ut att heta Bubbis, Mimmi och Trollet. Men det kan ju inte alla heta! Mimmi/Bubbis/Trollet osv sinkar mitt tempo
