Igår fick vi äntligen komma hem! Okej jag erkänner att det på pappret kanske inte låter så länge att åka hem söndag när hon föddes torsdag, men det kändes länge. Mest var det jobbigt för att man var orolig såklart. Inte kul med blodprov på de där minimala blodådrorna - mamman grät mest. Jag var helt inställd på att vi skulle stanna. Hade förberett en lista med saker som Mattias skulle få ta med hemifrån, var redo att flytta till "vanliga BB" för att vara närmare ljusbehandling osv. Då kom de in och sa: ni får åka hem! Det var så fint och kaotiskt att komma hem. Duscha med egen duschkräm, ta på rena kläder (som var rena en kvart) och gå ut i friska luften! Kaoset kan exemplifieras av blöjbytessituationerna. En viss bebis gillar ej att byta blöja, mamman blir aningen stressad och två syrror hjälper till genom att skråla "skala banan"-låten bredvid. Sedan är det lite bråk om vem som ska få hålla. Helt enkelt mycket kärlek och högt tempo. Igår hamnade jag förövrigt i DollyStyle. Nej inte gruppen utan den kroppsliga Dolly Parton-förvandlingen: Det är bra eftersom vi ska jaga ut det gula med mjölk. Tänkte också: eh jag trodde jag skulle kunna ligga på mage nu. LOL. Av så många anledningar. Bland annat fotbollarna över magen. Men också: bebis. Men också: fortfarande mage. Har också varit lite i detta, men än så länge ganska kontrollerat: Nu ska vi försöka få i familjen lite lunch. Klockan snart 15. Jag inser att jag kommer ha lite svårt att fatta att saker tar tid nu ...
