När jag var gravid med Maja och Märta var bebis så mådde jag ganska illa då och då. Jag var verkligen inte så drabbad som vissa är, tack och lov. Men det var ändå så pass starkt att jag FORTFARANDE inte kan höra Alla ska sova för nu är det natt (mådde lite illa av att tänka på den nu). Jag kopplade dock inte ihop det för vad det var då. Någon tid senare minns jag att Kitty Störby Jutbring fick sitt andra barn (tror jag) och folk frågade vad som hände med dockskåpen. Hon hade under graviditeten gjort helt fantastiska dockskåp, pysslat och inrett. Det var så kul att följa! Men så plötsligt lade hon av bara. Och folk frågade varför. Så skrev hon att hon hade pysslat så många av dem när hon var gravidillamående så nu mådde hon illa när hon tänkte på dem. DÅ insåg jag min känsla för låten. Så sjukt ändå?? Vilket kroppsminne på nåt sätt? Jag hör ju låten nu ibland eftersom det lyssnas på godnatt-musik och det är ju inte så att jag måste hålla för öronen. Det är ju en fin sång egentligen! Men DET kan jag inte tycka. För jag mår fortfarande lite illa av den. Stackars låt. Enda illusen jag hade på tema gravidillamående. Orkade liksom inte teckna mer än jobb under graviditeten – jag som skulle anteckna och skissa flitigt för att göra en hel serie om att vara gravid. Det blev det ju inte så mycket med haha! Men kanske TUR, för tänk om jag hade börjat må illa av tecknande!!! Okej er tur!! Har ni nån sån här konstig koppling till gravidillamående?
