För ett tag sedan kom Maja in mitt i natten. Hon låg där bredvid mig och tittade en stund medan jag höll på att somna om. Sedan sträckte hon fram handen och strök över mitt ansikte och sa: - Ja ääälkal dig mamma. Ända till måne å tebaka. Ja men alltså, lycka! Har ramat in minnet i guldram och satt in det i finrummet i huvudet. Sedan blir jag ju lite girig. Det är ju så nedrans värmande med de där kärleksförklaringarna... I morse: Jag: – Hej då Majsan, älskar dig! Maja, halvengagerad: – Ejdå mamma, ällka dig. Mamma fiskar: – Hur långt då? Maja:– Ehh, till måndag. Jehupp. Får passa på att njuta av helgen då.
