Ni vet när man ska försöka lägga barnen och precis har fått dem att varva ner och man skymtar, långt bort i horisonten, en soffa där man planerar att parkera sig ... Snart. Och så säger barnet något alldeles för roligt. Det GÅR inte att inte skratta. Det blir sällan bra för själva sovandet. Det brukar liksom fördröja. Så var det igår. Maja var som en elvisp och jag tappade tålamodet ca sjuttiotvå gånger. Efter en evighet, eller två, så låg hon där i sängen, syrran med. Det var tyst och mysigt. Jag kunde inte motstå att sätta mig bredvid och krama lite, för att glömma de kanske inte helt lika mysiga stunderna precis innan. En lång härlig kram. Och så repliken: – Jag ser din hårbott! Alltså det kanske inte låter så kul i skrift, men jag skrattar högt nu när jag skriver det. HÅRBOTT! HAHAHAHHAHAHAHAHAH jag dööööör! (paus för asgarv – svårt att skriva med tårar i ögonen) Bara att hon liksom reflekterar över min hårbotten när hon ska sova. Och så att hon säger det i obestämd form. Så fruktansvärt roligt! Jag försöker förstå hur det låter i hennes huvud genom att jämföra med ordet braxen. Ni vet fisken. Jag var i ungefär 30 år övertygad om att det hette "en brax" och "den där braxen". Men det heter ju "en braxen". Fortfarande svårt att smälta det. Så måste det vara för Maja. "Den där hårbotten" men "en hårbott". Hårbott. (skrollar upp och läser igenom – skrattar lika mycket igen. Inser att detta kanske inte kommer generera lika mycket skratt hos andra. Jag får fylla skrattkvoten för oss alla. Tack att ni läste ända hit!) [embed]https://www.instagram.com/p/BeyXvGmFEmp/[/embed] Skrattar alltså såhär mycket åt detta.
