Har ni hunnit läsa/lyssna? Jag var rätt skeptiskt i början faktiskt. Kanske hade jag inte väntat mig att vara skeptisk och då blev det värre. Kanske berodde det på att Hamadi Khemiri som läser in boken använde bebisröst för att ge röst åt barnet och det funkade inte för mig, jag fick Alfons-känsla. MEN jag vet att jag kan vara lite svår i början när det kommer till inläsare. Många gånger har jag varit negativ och sedan vant mig och därefter uppskattat inläsaren. Så blev det också här. Inte när det kommer till barnrösten, men i övrigt bra inläst och behaglig stämma att lyssna på. Jag har haft lite svårt att veta vad jag ska skriva om boken. Jag tycker om den och jag tyckte om att lyssna på den. Jag hade aldrig tråkigt och jag gillade det växlande berättar-jaget – så bra att påminnas om hur det ser ut från olika håll – jag tyckte om att huvudpersonen (sonen) var så medveten om omgivningens blick och hade så mycket "duktig flicka"-drag. Det kändes bra att läsa om en manlig "duktig flicka". Jag tyckte om att man fick djupare och djupare förståelse för karaktärerna och deras livsöden. Kanske var det jag saknade ännu mer djup? Jag hamnade inte i läget "jag kan inte sluta lyssna!!" men hade som sagt aldrig tråkigt. Jag tänker inte tillbaka på boken och grubblar. Den var bra, den var fin, jag tyckte om den. Typ så? Den var varm och skildrade komplicerade relationer väldigt väl. Den omöjliga pappan/farfar och den vilsne och stundvis rätt tröttsamt martyrige sonen... Kände extra mycket för paret som inte kan låta bli att bråka pga småbarnslivet. Den ständiga "vem gör mest"-kampen. Någonstans läste jag att boken är skriven på ett sätt så man förstår tempot. Att när det är småbarnspappans ord så är det kommatecken istället för punkter. En sådan sak är ju en konst! Och man inser att Khemiri är lite av en ordkonstnär. Det missade jag när jag lyssnade på boken. Kanske är detta mer en läs-bok? Hur som helst. En fin berättelse som jag gärna hade dykt djupare ner i. Vad tyckte ni? Berätta nu ALLT tack! (När jag inte känner mig helt golvad av en bok vill jag egentligen att ni ska skriva först, för då kanske jag inser saker jag inte insåg först. Haha, det kan jag ju förstås göra om ni inte skriver först också, men ni vet, man vill ju inte vara den som missade poängen ...)
