Lilla fisen är alltså en månad och två veckor redan! Fast på ett sätt känns det ju som att hon alltid funnits. Jag har liksom svårt att minnas hur livet var före barn? De är ju så självklara liksom. Till och med Nou som egentligen bara hängt på utsidan typ en kvart. Alltså nu skäms jag igen för den superstädade tvättstugan. Ni skulle ha sett den igår!! Man kunde inte gå in i den utan att kliva på saker! Okej fyra situationer som beskriver livet just nu: 1. På väg med bil hem till svärisarna efter fritids. Jag och barnen. Jag kör (som om den infon behövdes när jag åker med tre barn?). Nou gråter hysteriskt, Märta försöker trösta. Funkar en stund sedan blir det ännu mer gråt. Hysterisk gråt. Försök köra bil vettigt med det soundtracket... Märta får till slut panik - förståeligt nog - och börjar själv gråta. Efter en stund tystnar båda. Då tappar Maja ner TVÅ pennor under sätet och katastofen är ett faktum. Tredje barnet gråter. Kom fram till svärisarna som en urvriden trasa. 2. Äter nybakat bröd med smör smält och ost. Mörkt ute. Mattias står bredvid och vaggar Nou fram och tillbaka och nynnar någon rytm. Sedan är det Mattias tur att äta och jag vaggar. 3. Ytterligare en bilfärd, denna gång kör Mattias. Ett barn sover. Ett annat kollar på Youtube. Jag hänger över babyskyddet och drar ut bröstet så långt det går för att nå bebis. Amning med revben som insats. Kan ej rekomenderas. 4. Nou nöjd i babysitter. Ett nyduschat barn blir torkat av Mattias. Ett annat nyduschat barn får tänderna borstade av mig. Ja så är det just nu! Fast Nou är lugnare i bil än det verkar på dessa exempel. Och mer sällan nöjd i babysittern... Ett helt vanligt samtal Nu ska jag sova. Imorgon börjar skolan för BÅDA storbarnen! Hej hej vardag! Ps: det ösregnar ute. Finns inget bättre ljud är regn mot tak.
